Den långa vandringen såg aldrig horisonten
ett skoavtryck på sätesmuskeln
en slarvigt packad picnickkorg
skoskaven växte sig allt större
och alla visste vad som hände.
Ingen räddning i sikte så långt synen räckte
en inåtvänd monokel
en enkelriktad själstudie
nationalismens fula tryne
och alla visste vad som hände.
Nu har de åldrande dagarnas fanorna halats
mörkret skrämmer som sig bör
inget vet vem som kör
magnumbuteljen står tomhänt
och alla visste vad som hände.
Förnekelser i strida isande strömmar
Kanjang botar inte allt
långrocken stinker av malt
empati i trollkarlens hatt
och alla vet vad som händer.
1 kommentar:
Nu måste jag sätta mig ner...
Skicka en kommentar