Det smygs i de fina salongerna
andningen i handen smälter glas
skyggt tillbakalutad i fräna ångor.
Rasande rusning i kvalstergarn
bort i ledningen skakar din trygghet
röksignaler ovan molnens ånga.
Ögon som döljer jordlagrets matta
titta...där på krönets boning
famlar och trumpetar ut sanningar.
Aldrig evighetens kalla framtidstvång
jag och du i mitten av tavlan
sov försiktigt utan påståendets linje.
2 kommentarer:
Så sant, så sant. Jag blir så glad.
Kommer det någon ny dikt snart?
Skicka en kommentar